Här fylls Danslogen från vägg till vägg
Det har ännu inte börjat regna. En kvinna med hög hatt hälsar välkomna och folk strömmar in i den röda Danslogen. Hon frågar på engelska om alla har dansat, ätit pannkaka och åkt det lilla tåget på festivalen? Är vi ledsna att det är sista dagen? Visst medhåll kan höras, men publiken verkar mest entusiastisk och redo för en fullspäckad festivaldag och -kväll.
På harpa: Justyna Krzyżanowska, Sverige. Fioler: Kristina Leesik, Sverige och Jocelyn Pettit, Kanada. Cello: Ellen Gira från USA, baserad i Skottland.
Bild: Maria-Thérèse Sommar
Atlantic Crossing kommer ut på scenen till jubel, och Danslogen fylls från vägg till vägg men på ett barnvänligt sätt: Här inne finns alla möjliga åldrar och trots att små barn sitter på såväl golvet som föräldrars axlar verkar ingen få minsta knuff.
Många sökte sig till lördagens första spelning inne i Danslogen.
Bild: Maria-Thérèse Sommar
De fyra medlemmarna i kvartetten kommer från USA, Kanada och Sverige och är annars indelade i varsin duo, svenska Woodlands och Jocelyn & Ellen. När de möts på ena sidan av Atlanten förenar de skandinavisk, keltisk och nordamerikansk folkmusik och det hörs snabbt i korsbefruktningen att dessa stilar har mycket gemensamt och funkar bra ihop. Egna kompositioner blandas med traditionella.
Jocelyn Pettit presenterade en av sina egna kompositioner.
Bild: Maria-Thérèse Sommar
Inledningen är stillsam, men snart ökar tempot och inne på danslogen börjar det spritta i benen på publiken. Ljudet är välbalanserat och inte ens barnen på axlarna behöver använda hörselkåpor.
En amerikansk präriedanslåt följs av irländska och svenska stycken. På nolltid är åhörarna så uppvärmda att de glatt sjunger med i allsång till en visa som immigranter från Irland brukade sjunga i Amerika, efter den stora korsningen av Atlanten.
Danslogen fylldes från vägg till vägg.
Bild: Maria-Thérèse Sommar
Danslogen blir en intim konsertlokal och det känns märkligt att det är dagsljus där utanför. Inne i logen transporteras man till ett annat rum, men kanske inte till andra platser utan till den gemensamma, där folk från olika länder förenas i folkmusik vars delar underligt nog passar så bra ihop.
